När broar till tryggheten bränns
En av mina största rädslor. Framtiden. Jag är verkligen scared to death för framtiden. Vad händer efter gymnasiet? När lyckan av att ha tagit studenten, varit full flera dagar i rad plötsligt tar slut. Det kanske oändliga sommarlovet börjar? Jag vill plugga efter gymnasiet. Men till vad? Var? Programmen i Gävle, är de något att hurra för? Kommer jag kunna ha modet till att flytta härifrån? Från tryggheten, att kunna hela stan, flytta ifrån människorna jag älskar mest? För de flesta är det en självklarhet att flytta härifrån, från den här hålan. En håla jag känner mig trygg i men vill ändå komma bort från. Förhoppningsvis växer jag under dessa 365 dagar som är kvar. Under den tiden vill jag veta vad jag vill. Vill inte att jag ska halka efter, ta saker i efterhand. Som jag brukar göra, fixa allt i sista sekunden och kanske till och med blir besviken. Jag vill inte vara så längre. Den tiden som man längtade mest efter i sina tonårsår, börjar närma sig och det är läskigare än vad man tror. Iallafall enligt mig.
